Linköpings bryggeri Åter till framsidan




Domkyrkan syns från nästan hela östgötaslätten. Detta faktum gör det lätt att hitta till Linköpings enda bryggeri som ligger ett stenkast från kyrkan, inrymt i det som en gång var Folkets hus. Numera är inte huset ämnat för hela folket utan endast för den del av befolkningen som kan titulera sig studenter. Linköpings förenade nationer har pub, disco, kontor och lite annat för sig i kåken som bytt namn till Nationernas Hus.
Understundom pågår dock en väldoftande aktivitet som inte studenterna står för. Bryggeriet har nämligen inget med studenterna att göra, förutom att de förtjänstfullt hinkar i sig lejonparten av ölet. Den som inte är student måste traska en bit från bryggeriet för att få smaka på ölet. På andra sidan Stora torget, från bryggeriet sett ligger puben Benny Hill. Här har man ett bra ölutbud och givetvis också stadens eget öl.


Eduardo

Vi träffar ägaren inne vid de blänkande kopparkärlen. Han heter Eduardo Roel och är en hängiven pilsnerentusiast. Intresset för pilsner väcktes då han studerade till läkare i Prag på 70 talet. Studierna fortsatte så småningom i Sverige. Ölkulturen i det nya hemlandet visade sig tyvärr vara ett par klasser sämre än i Tjeckoslovakien och tanken på att starta ett bryggeri föddes. Åtta år efter de första bryggerifunderingarna så började drömmen ta form. Efter ett idogt sökande efter lämpliga lokaler så fick han till slut napp hos studenterna. Numera predikar Eduardo tjeckisk ölkultur för studenterna och hoppas att de ska sprida evangeliet vidare när de efter examen sprids över landet.
Eftersom bryggeriägaren saknade praktisk kunskap om bryggning, men hade goda kontakter i Tjeckien så startade bryggeriet som ett licensbryggeri. När bryggeriverksleverantören hade gjort sin första testbryggning september 1998 så kom bryggare från det anrika bryggeriet Bernard och skötte spakarna. Det fortsatte de med tills början av 1999. Då sades kontraktet upp och bryggeriet blev självständigt. Numera brygger han själv, med hjälp av dottern Carmen och support från tjeckiska bryggmästare.


Bryggeriet

Byggeriverk av märket Pacov köptes in från Tjeckien. Verket är litet med en kapacitet på ca 5 hl per bryggning. Mest iögonfallande är de två stiliga kopparpannorna som får den annars trendigt svala restaurangen att se riktigt gemytlig ut. Förutom, den del av bryggeriet som syns i restaurangen, ryms det i källaren:
· Hetvattentank ca 700 l
· Maltkross
· Filter kiselgur (ej använt)
· Kylanläggning
· Tre stycken mantlade primärjäsningskärl av rostfritt stål à 7 hl.
· Tre stycken mantlade sekundärjäsningskärl à 10 hl.
· Tre stycken largningskärl à 5 hl
· Två stycken tryckkärl à 5 hl
· Fattvättanläggning
· Kompressor för tappning

En av de viktigaste skillnaderna mellan de prylar vi kallar för bryggeri hemma i köket och detta minibryggeri är den avancerade temperaturkontrollen. Kylanläggningen ger möjlighet reglera temperaturen individuellt för varje jäs- och lagringskärl. Det är bara att "ratta in" önskad temperatur för respektive kärl på en manöverpanel.
Jäskällaren är praktiskt inredd med kaklade väggar, vattenslang och golvbrunnar vilket gör det enkelt att hålla en god hygien. Maltkrossen står tillsammans med några säckar malt i ett rum strax intill jäskällaren. Krossen var ett absolut krav för att få brygga på licens åt Bernard. Inget annat än dagsfärsk malen malt dög åt de tjeckiska bryggvirtuoserna. Något att tänka på för oss som köper krossad malt från Söderhamn, med snudd på ett års förbrukning, på samma gång.
Filtret har hittills aldrig använts, men om det är någon som prompt vill ha sitt öl filtrerat så går det också att ordna. Kompressorn används bland annat till att trycka upp ölet till restaurangen. Närmast drickat läggs en koldioxidkudde som därefter får sällskap av filtrerad luft från kompressorn. Som hembryggare skulle man vara lite rädd för att trycka i luft i den dyrbara drycken men så länge omsättningen är tillräckligt hög verkar det fungera bra. Trots den imponerande utrustningen så har investeringen stannat på blygsamma två miljoner riksdaler.


Ölet

Eduardos drömöl är en pilsner som smakar som en Krusovice gjorde då han pluggade till läkare på 70 talet, högt ställda mål med andra ord. Utan att ha pimplat en enda dylik pilsner i Tjeckoslovakien på mitten av 70 talet så törs vi gissa att det finns visst utrymme för förbättringar innan Linköpingspilsnern når liknande höjder. Trots det är den redan nu ett utmärkt öl som gärna får rinna litervis nerför strupen.
Smaken är frisk med en medelstor kropp, viss sötma, tilltalande och kraftig beska och rejäl humlesmak. En viss kärvhet märks i beskan, vilket möjligen beror på att man använder extrakt för att lägga grunden till beskan. Ingen märkbar diacetyl fanns i den öl vi drack i restaurangen, dock kunde man skönja lite smöriga toner i det som smakades ur vissa lagringskärl. Färgen är som en typisk tjeck, dvs. något mörkare än en stor stark och som de flesta färsköl något disig. Man kan förledas att tro att den något mörkare färgen kommer från användande av karamellmalt, så är dock inte fallet. Den tjeckiska pilsnermalten ger ofta ett mörkare öl än den pilsner som bryggs i resten av Europa.
Samtliga ingredienser importeras direkt från pilsnerns hemland. Malten levereras okrossad och krossas i källaren samma dag som bryggandet går av stapeln. Smak- och aromhumlet är som sig bör Saaz och vattnet tas direkt ur kranen. Linköpings kranvatten har godkänts för pilsnerbryggning av expertisen på Bernard och Bryggmästare Donald Broady, som tidigare jobbade på Centralbryggeriet i Linköping, numera pensionerad ölguru. Vattnet, som är mycket mjukt, smakar utmärkt och är så gott som befriat från klor.
På klassiskt tjeckiskt vis så används dubbel dekoktionsmäskning, något som torde vara rätt så ovanligt i Sverige.


Framtiden

Maxkapaciteten är i dagsläget 700 hl/år. Första året räknar man dock "bara" med att brygga 300 hl. Kapaciteten kan utökas genom att införskaffa fler lagringskärl. Det borde vara en smal sak att sälja ett så välsmakande öl. Tyvärr gör de större bryggerierna tillvaron något mer komplicerad för småbryggerier. Det förhåller sig nämligen så att bryggerierna äger krogarnas fat- och kylanläggnigar och vare sig Falcon eller Pripps har väl någon större lust att upplåta sin utrustning till en konkurrent som dessutom smakar betydligt bättre.
Den brygd som jäser i källaren är den första som inte bryggs enligt Bernards recept. Istället har man tagit hjälp av en bryggmästarinna nedtyngd av tjeckiska bryggarmeriter, bland annat från Krucevice. Ölet kommer fort-sättningsvis att kallas Linköpings Färsköl och bryggas av Eduardo och hans dotter Carmen. Idéer om att även brygga annat än pilsner i klassisk tjeckisk stil finns. Mörk lager och andra varianter på underjäst öl, t ex Festivalöl eller Julöl är tänkbart inom en snar framtid. Bryggeriet importerar även ett flertal tieckiska pilsner, både på flaska och fat.

Eduardo umgås också med den osedvanligt trevliga tanken att i framtiden låta gästbryggmästare/hembryggare brygga en och annan batch. Visningar och ölprovningar ordnas också, allt för att sprida en bättre ölkultur. För att förbättra densamma, kommer det att bildas en ny förening Östgöta Ölklubb, som hitills finns att nå på hem3.passagen.se/chsun

Fredrik Olsson Erik Rönnqvist Christer Sundell (ÖSTGÖTA ÖLKLUBB)



Om det är något ni undrar över, kan ni ringa mig på 0705-57 02 09 /
E-post 25 maj 1999